Har twittrat i en knapp vecka, rätt sporadiskt. Allt eftersom timmarna och dagarna har gått har jag snubblat över allt fler twitterkonton som jag har börjat följa, främst inom mediebranschen, och faktiskt fått några egna ”followers” som grädde på moset (varför man nu skulle vilja ha grädde på mos).
Och jag måste säga att jag är impad. En del twittrar som om det inte bara gällde livet, utan även som om det var deras heltidssysselsättning. Si så där var femte minut – minst! – kommer det ett meddelande med en länk till en läsvärd artikel eller något annat matnyttigt. Och dessa människor utger sig iallafall för att ha andra jobb, typ reportrar, mediechefer eller dylikt. Hur sjutton hinner de? Inte bara twittra alltså, utan även läsa allt det där de twittar om samt sköta sina jobb (vilket jag utgår från att de gör)? Som sagt, jag är riktigt impad.
Jag måste dock erkänna att jag tycker att det är ganska kul att twittra lite då och då, men roligast är att följa andra och få tips på bra artiklar och andra smaskigheter (typ skvaller). Följde idag en liten twitterdialog där två personer spydde galla över några redigerare. Stackars redigerare! Jag är snäll mot våra och de är snälla mot mig 🙂 Funkar liksom bättre så och om jag har synpunkter meddelar jag det mer direkt – inte via twitter!
En journalists bekännelser 